Lugnet som lägrar sig efter 11åringens utbrott är en välsignelse om jag nu får sådanan, jag som inte ens tror rätt. 11åringen är på avvänjning, rehad, om ni så vill. De senaste veckorna har använts till att införa stenhårda dataregler och det fungerar.......... så där. Han får sitta 1 timma varannan dag men om jag åker till affärn eller är borta med annat så dras han som en magnet till datorn. Stort obehag är känslan jag får när jag inser att han är verkligen beroende och det har jag tillåtit som förälder. Han byter bort övernattning hos kompis, lördagsgodis, månadspeng, sin lillebror you name it för att få spela LOL i 10 minuter till. Jag tror att många föräldrar med mig fokuserar på om spelen är blodiga eller våldsamma och är de inte det är det väl ingen fara. Om de inte sitter i timmar vill säga och med handen på hjärtat, våra barn sitter i timmar, eller iallafall mina, eller iallafall ett av mina. Det här är så fel på så många sätt att jag blir alldeles mörkrädd när jag tänker på att jag varit för upptagen att leva mitt liv för att agera. Tänkt att just nu har jag en del att göra men jag tar tag i det så fort jag blir klar. Våra barn kan vi inte sätta på "hold" och därför spenderar min älskade 11åring sitt lov på rehab.Och om du undrar om ditt barn är i farozonen är det bara att fråga sig själv;
har mitt barn stor fantasi?
gillar han att leka?
är han ständigt rastlös och gnällig?
Och om du är helt ärlig vet du egentligen svaret utan att fråga. Men det är aldrig försent att ge tillbaka ditt barn sin barndom. Gör det för kärlekens skull.
har mitt barn stor fantasi?
gillar han att leka?
är han ständigt rastlös och gnällig?
Och om du är helt ärlig vet du egentligen svaret utan att fråga. Men det är aldrig försent att ge tillbaka ditt barn sin barndom. Gör det för kärlekens skull.
The calm after my 11 year olds tantrum is a blessing, if I get those I don´t even believe right. Since a couple of weeks back I am doing a DIY computer rehab on my 11 year old and it is working hm, how can I say........... not so good but I guess babysteps is what we should be taking here. I am more for screaming and shouting and pointing out the obvious stupidity in spending your life in front of a black box when there are trampolines to jump, bikes to ride, flowers to pick and friends and brothers to play with. The 11 year old does not see my point. He gets to sit 1 hour every other day but if I am off to the store or doing another errand he instantly is drawn to the computer. I was chocked when I noticed that the poor boy is completely hooked on this game LOL and he trades away sleepovers, saturday candy and playdates for 10 more minutes at this game. And whose fault is this? Mine, mine and let me repeat mine. I have been so bloody stupid thinking this game is not violent so he can sit his time but then I have not really checked his time and suddenly he has sat for hours. And when he is not at the computer the only thing he can think about is the game or being an as to his little brother or me. I am horrified I have let it go so far, bad bad mom. I strongly advice you to a DIY computer rehab. It is highly unpleasant and takes enormous patience but gives your child his or her childhood back and what right did we have to take it from them in the first place just by beeing to busy living our own lifes. Shame on me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar