15 härliga plusgrader. Det är då man njuter av de annars lite för hårda trädgårdsmöblerna. Egentligen tror jag att det är enda gången som man inte bryr sig om hur kantiga och osköna de där svindyra möblerna egentligen är, för man är för upptagen att försöka lagra i hjärnan, hjärtat och hela kroppen hur sol känns. Ifall det skulle vara så att solen aldrig steg upp igen, ibland hugaligen känns det nästan som en realistisk tanke på vinterhalvåret. Tänk att man varje år glömt hur mirakulöst sol på hud känns. Man får spontana tankar om att kasta av sig alla kläder och dansa runt till Evers Taube sånger. Att cykla till Myran och kasta sig i dess svala vatten eller att iallafall krama ett träd och försöka rota fram några gröna strån i gräsmattan och lätt, lätt smeka dem medans man viskar tack, tack snälla att du kom upp i år igen. Man blir smått vårstörd helt enkelt. Efter 10 minuters sola nästippen vill kroppen arbeta så jag tar bort utebelysningen och hugger upp och eldar upp utegranen. Eller så gör jag inte det, efterom granen inte är färdig ännu. När jag krånglade bort de röda hjärtanen och silverfärgade små gran dekorationerna säger den tydligt
-Hallå, vad är det som händer, ska man äntligen få lite upprättelse
och jag förstår granen för jag tror att den stod upprätt och lös och var alldeles förunderligt vacker i 2 veckor innan en storm golvade den. Jag bökade upp den 1 och 2 och 3 gånger men sedan kändes det meningslöst. 1 - 0 till vinterstormarna. Man kan ju fatta att granen inte hade njutit av att ligga där i 2 månader och fryst. Klart man kan ha gran på sommaren eller påsken eller när som egentligen. Den är rätt stor och en aning för tung och jag har inte lyckats hitta ett värdigt ställe där den kan blicka ut över trädgården och där marken även är tillräckligt mjuk för att jag ska orka gräva en halv meter ner i jorden för att förankra den, men det är bara en tidsfråga. Kan kanske fråga mannen om grävhjälp men jag tvivlar på att han förstår vikten av en påskgran. Män är så stelbenta.
15 degrees plus (celsius), Mama Mia I think it is the only time of the year you actually enjoy your to square and uncomportable designer gardenfurniture. When you sit there with your nose in the air trying desperetly to grow freckles you do not feel the splinters or hard wood on your bum but only then the first spring day. Isn´t it wierd how you each and every winter forget how sun on your skin feels like. After sitting there for a while with cats and chickens wobbeling around me I get the urge of using some muscles and desides to take away the outdoorchristmastree. Yes we are those horrid neighbours everybody dread cause they have all year around christmastrees laying around and yes, you guessed it we do not even mow our grass in the summer. So i chopped it up and made a nice fire. Or maybe I didn´t. Maybe i felt sorry for the poor tree that hade the last two months been laying on the cold ground because of the damned storms that kept sweaping it over, and maybe I thought that a gorgeous tree like that you cannot get rid of. I did however take away the red hearts and the silvery decorations and now my task for the day is to find a proper place for a goergous christmastree that still has so much to give. It is rather big and a bit to heavy and more than a couple of times it fell over after I dug it down and i do have a bit of a problem convinsing darling husband that an eastertree is just what we need but by the end of this day it will have an important place in our garden. I just have to mention that I did not chopp this tree down from the woods back in December, my husband would never forgive me murdering a tree, I found it and it loved me and wanted to come home with me and that might be why I am having trouble getting rid of it - ever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar