Fult, fult och åter fult

To all my english friends the translation you can find below, blame Google translate for the mistakes. Om man tänker efter på riktigt så är det som precis fulast ute nu tycker jag. Om du kom från ett annat land och tillbringade ett par dagar här just nu och det tex inte var sol, vad skulle du tycka?
Åh vad grönt och fin. Hm nej troligen inte
Vad exotiskt och kallt och vitt, njae det kan man inte påstå.
Visst är våren underbar och definitivt hoppets tid men just nu är det brunt och kalt och ganska fult. Sedan gör inte det någonting för det finns ju så mycket undervilande på de brunfula fälten och kala grenarna. Innan vi vet ordet av är det ögon känsliga för grönt. Och om inte allt för länge kan man bada (inte jag då, den eviga krukan) där det nu är gråtunn, skrovvelis. Det är tur att det är som fulast nu och inte i oktober då skulle det vara länge att härda ut till grönexplosionen i maj. Men det är inte synd om mig eftersom jag och Åsa och våra änglagossar åker på skidvecka till Kläppen i möra. Här kommer en liten vårfuldikt (om de nu får finnas?)

Det fula som sker utanför mitt fönster,
när det vita mjuka täcket glider undan
och exponerar geggig brun känslig yta
Att jag hellre vill vara det mjuka det vita
förstår du väl

och man måste älska solen


och även när vinden sliter i fönsterhakarna
Ut och odla fräknar
krama koppen med blåkalla krampfingrar
som håller kvar för länge
lite för länge för man vet aldrig

och du måste älska solen


de avlånga pölarna brer ut sig och
tar över min fönsterutsikt
livsutsikt
dom är inte vackra
April fritagen i februari
desperat beslutsamhet

och du måste älska solen

Just a little poem about how the nature now is rather ugly, at least in Sweden at least in Huddunge also knows as "The Hudd" where it is brown, muddy and not as springgreen lovely as it might be in your corner off the world and it is actually now one should live in a city and drink a hot chocolate at an outdoorcafé in Ghent with darling friend Patricia or making nettlesoup with the first tender leaves in Southwell with my soulsister Josie or maybe plant tomatoes in Bergamo with forever sweetheart friend Ngoc. But I am in the uglyness in Sweden which isn´t really all that bad since me and loveliest Åsa family are going skiing tomorrow.

The uglyness taking place outside my window, 
when the white soft cover slips away 
exposing the gooey brown sensitive surface 
That I would rather want to be the soft white 
you do understand

and you must love the sun

and even when the wind is pulling at the windows
Go out and grow freckles 
squeeze the cup between bluecold cramping fingers 
that holds on to long
a little too long because you never know

 and you must love the sun


the oblong pools spread out and 
invade the view from my window 
invades the view of my life 
and they're not beautiful 
They are April liberated in February



and you must love the sun