Vi i västvärlden eller dom? Och vem är dom? Vi har en märklig förmåga att tro att vi alltid har det värst för att vi har jobb och vi har barn, vi ska hinna på kurser och vi ska laga mat, vi ska tvätta kläder och vi ska göra karriär,och sedan ska vi skjutsa barn till aktiviteter och hinna till träningen själv och gräsmattan ska ju klippas och vinterdäcken bytas och blomsterlökarna i rabatten sättas. Allvarligt oj oj oj vad mycket vi har. Jag är inte sarkastisk, vi är duktiga på att fylla våra liv med måsten, självvalda måsten. I det stora hela har vi ju enormt fantastiska liv där vi kan välja in alla dessa saker.
Tänk om det var så här att du inte hade något val. Du går upp kl 4 på morgonen, eldar, lagar mat, tvättar och gör i ordning resten av familjen så att det kommer iväg till sina arbeten. Dina barn får arbeta i stenbrottet trots att de bara är mellan 5 och 10 år. Kvinnan äter sist om det är mat över så är du kvinna och det blev lite ris kvar har du tur. Efter det travar du iväg till ditt arbete där du sitt och knackade stenar till mackadam dagarna i ända förutom en liten matpaus då du äter ditt medhavda ris. Vi snackar inga 8 timmars arbetsdagar med lagstadgad fika och lunch paus.
Jag blir själv alldeles rysig när jag tänker på att leva ett liv där alla förutsättningar var förutbestämda och hitta någon slags livsglädje i det. För mig, här och idag känns det ganska lätt, till och med en ära att få bidra till ett drägligare liv någon annanstans.
Vi var 3 stycken som gympade för att utrota hungern igår kväll förutom att vi fick finfinträning och skönt träningsvärk idag. Världens bästa skola Huddunge Byskola skänker en femhundring till kampanjen. Diana och jag kommer att ordna en påskpysselkväll i nästa vecka, återkommer med datum och just i skrivande stund planeras en yogakväll. Jojomensan det rullar på och det är underbart att höra alla myllrande samtal runt vad vi kan göra för andra människor. Who´s worse off We or them and who are them? We have this rather odd ability to think that nobody has such a hard life as me and indeed it is hard to juggle work and kids, evening classess and cooking, laundry and doing a career and on top of that we have to drive the kids to their activities and mow the lawn and plant some flowers. Seriously we do seem to fill our life with a lot of things but all these things are mostly choices that we have made, not circumstances that are given to us. Imagine if you had no choice. You have to get up at four in the morning to put fire, cook, do laundry and wake up the rest of the family so they can eat a little and then off to work. Your children work in the mine even though they are just 4, 7 and 10. If there is any food left, you eat (women eat last in a lot of parts of the world even though it is their responsibility to put food on the table) and then you go to your job. You work at a building site. All day long you carry bricks on your head. In the middle of your working day, and we do not talk 8 hours days with coffee and cigarette breaks, you take a small break, eat your rise and work again. After a whole day of work you go home, cook again, make sure everybody eats and if you are lucky your husband do not take your money for his drinking habit. If he does it is still your responsibility to put food on the table. If you are again lucky your husband do not visit prostitutes and do not get AIDS, and once more lucky if he doesn´t give you aids. Thinking of this gives makes me want to crawl up and die for a while but instead I am turning it to something positive; a fundraiser for hungry people. I Activities this week to get money in for this campaign; aerobics, for Africa, knitting for Asia, washing cars for South America, doing in lines, biking and next week we will have an aerobics evening, one crafts evening, one poetry reading evening, breakfast morning and and yoga evening. These things you do all the time in England in America but in Sweden it is mostly up to the church to save the world. It is super fun to see how much you can do to help, love it.
Vi i västvärlden eller dom? Och vem är dom? Vi har en märklig förmåga att tro att vi alltid har det värst för att vi har jobb och vi har barn, vi ska hinna på kurser och vi ska laga mat, vi ska tvätta kläder och vi ska göra karriär,och sedan ska vi skjutsa barn till aktiviteter och hinna till träningen själv och gräsmattan ska ju klippas och vinterdäcken bytas och blomsterlökarna i rabatten sättas. Allvarligt oj oj oj vad mycket vi har. Jag är inte sarkastisk, vi är duktiga på att fylla våra liv med måsten, självvalda måsten. I det stora hela har vi ju enormt fantastiska liv där vi kan välja in alla dessa saker.
Tänk om det var så här att du inte hade något val. Du går upp kl 4 på morgonen, eldar, lagar mat, tvättar och gör i ordning resten av familjen så att det kommer iväg till sina arbeten. Dina barn får arbeta i stenbrottet trots att de bara är mellan 5 och 10 år. Kvinnan äter sist om det är mat över så är du kvinna och det blev lite ris kvar har du tur. Efter det travar du iväg till ditt arbete där du sitt och knackade stenar till mackadam dagarna i ända förutom en liten matpaus då du äter ditt medhavda ris. Vi snackar inga 8 timmars arbetsdagar med lagstadgad fika och lunch paus.
Jag blir själv alldeles rysig när jag tänker på att leva ett liv där alla förutsättningar var förutbestämda och hitta någon slags livsglädje i det. För mig, här och idag känns det ganska lätt, till och med en ära att få bidra till ett drägligare liv någon annanstans.
Vi var 3 stycken som gympade för att utrota hungern igår kväll förutom att vi fick finfinträning och skönt träningsvärk idag. Världens bästa skola Huddunge Byskola skänker en femhundring till kampanjen. Diana och jag kommer att ordna en påskpysselkväll i nästa vecka, återkommer med datum och just i skrivande stund planeras en yogakväll. Jojomensan det rullar på och det är underbart att höra alla myllrande samtal runt vad vi kan göra för andra människor.
Tänk om det var så här att du inte hade något val. Du går upp kl 4 på morgonen, eldar, lagar mat, tvättar och gör i ordning resten av familjen så att det kommer iväg till sina arbeten. Dina barn får arbeta i stenbrottet trots att de bara är mellan 5 och 10 år. Kvinnan äter sist om det är mat över så är du kvinna och det blev lite ris kvar har du tur. Efter det travar du iväg till ditt arbete där du sitt och knackade stenar till mackadam dagarna i ända förutom en liten matpaus då du äter ditt medhavda ris. Vi snackar inga 8 timmars arbetsdagar med lagstadgad fika och lunch paus.
Jag blir själv alldeles rysig när jag tänker på att leva ett liv där alla förutsättningar var förutbestämda och hitta någon slags livsglädje i det. För mig, här och idag känns det ganska lätt, till och med en ära att få bidra till ett drägligare liv någon annanstans.
Vi var 3 stycken som gympade för att utrota hungern igår kväll förutom att vi fick finfinträning och skönt träningsvärk idag. Världens bästa skola Huddunge Byskola skänker en femhundring till kampanjen. Diana och jag kommer att ordna en påskpysselkväll i nästa vecka, återkommer med datum och just i skrivande stund planeras en yogakväll. Jojomensan det rullar på och det är underbart att höra alla myllrande samtal runt vad vi kan göra för andra människor.
Who´s worse off
We or them and who are them? We have this rather odd ability to think that nobody has such a hard life as me and indeed it is hard to juggle work and kids, evening classess and cooking, laundry and doing a career and on top of that we have to drive the kids to their activities and mow the lawn and plant some flowers. Seriously we do seem to fill our life with a lot of things but all these things are mostly choices that we have made, not circumstances that are given to us.
Imagine if you had no choice. You have to get up at four in the morning to put fire, cook, do laundry and wake up the rest of the family so they can eat a little and then off to work. Your children work in the mine even though they are just 4, 7 and 10. If there is any food left, you eat (women eat last in a lot of parts of the world even though it is their responsibility to put food on the table) and then you go to your job. You work at a building site. All day long you carry bricks on your head. In the middle of your working day, and we do not talk 8 hours days with coffee and cigarette breaks, you take a small break, eat your rise and work again. After a whole day of work you go home, cook again, make sure everybody eats and if you are lucky your husband do not take your money for his drinking habit. If he does it is still your responsibility to put food on the table. If you are again lucky your husband do not visit prostitutes and do not get AIDS, and once more lucky if he doesn´t give you aids. Thinking of this gives makes me want to crawl up and die for a while but instead I am turning it to something positive; a fundraiser for hungry people. I
Activities this week to get money in for this campaign; aerobics, for Africa, knitting for Asia, washing cars for South America, doing in lines, biking and next week we will have an aerobics evening, one crafts evening, one poetry reading evening, breakfast morning and and yoga evening. These things you do all the time in England in America but in Sweden it is mostly up to the church to save the world. It is super fun to see how much you can do to help, love it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar